Gymnasiearbete om könsstympning

Publicerat:

Varför räddade ingen mig?

En kvalitativ studie om kvinnlig könsstympning

av Filsan Abdi

Angeredsgymnasiet Vt 16

 

Innehållsförteckning

 

Abstract 1  (ej med på hemsidan/eh)

Inledning. 3

Bakgrund. 3

Syfte/ Frågeställningar. 6

Metod/ Material 8

Resultat 8

Analys. 13

Diskussion. 14

Referenser. 16

 

                     

Bilagor
Intervjuguide

Inledning

Det som fick mig att bli intresserad av detta ämne var att jag varje dag hör om att flera oskyldiga flickor dör till följd av könsstympning. Det handlar om liv och död för oskyldiga flickor och detta ledde fram till en undran över vad vårt samhälle kan göra för att skydda dessa flickor. Ingreppen är ett brott mot mänskliga rättigheter och det måste sättas stopp för det som är olagligt i Sverige. Varje dag utsätts cirka 6000 flickor för övergrepp. Varje timme utsätts omkring 250 oskyldiga flickor som är mellan 5 -12 år gamla. Det jag pratar om är kvinnlig könsstympning, som går ut på att man klipper bort lite eller mycket av det kvinnliga könsorganet och syr ihop blygdläpparna i underlivet. Detta är ett ingrepp som kan skada flickan för resten av livet och i värsta fall även leda till döden. Vad gör vi för att förhindra detta? Syftet med detta arbete är att undersöka problem och lösningar gällande könsstympning av flickor. vad det svenska samhället kan göra för att skydda dessa flickor, eftersom det handlar om liv och död för oskyldiga flickor.

Studiens resultat visar att det svenska samhället skyddar flickor som riskerar att bli könsstympade genom lagstiftning, information för ökad kunskap och förebyggande arbete. Samhället kan vidare erbjuda de flickor som drabbats sjukvård, information och utbildning. På individnivå kan personer ta avstånd från kvinnlig könsstympning, omvärdera sin föreställning om det, stötta de som är drabbade samt stödja organisationer som arbetar mot det. Det framkom att det är avgörande att kvinnor omvärderar föreställningen om kvinnlig könsstympning och slutar att praktisera det samt att kvinnor med erfarenhet av kvinnlig könsstympning försöker skapa en öppenhet om ämnet. Att använda kvinnornas erfarenhet av kvinnlig könsstympning för att få ut information till det svenska samhället ses som en viktig del av lösningen.

 

Bakgrund

Kvinnlig könsstympning (KKS), kallas också kvinnlig omskärelse, och är en livsfarlig tradition som flickor och kvinnor utsätts för varje dag. KKS går ut på att man klipper bort lite eller mycket av det kvinnliga könsorganet och syr ihop blygdläpparna i underlivet. Detta gör att flickans hälsa förvärras och de kan även få komplikationer så som infektioner och oändliga smärtor under hela sitt liv. Ingreppet finns i nästan hela världen men är vanligast i Afrika, till exempel söder om Sahara i ett band som sträcker sig österut från Gambia till Somalia.[1]

Traditionen att utföra omskärelse på flickor har funnits i tre tusen år. ”Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas”. [2] Förutom traditionen tror människor att kvinnlig könsstympning är ett religiöst påbud som kommer ifrån bland annat katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister. Det är svårt att hitta någon religiös skrift som stödjer KKS. Vissa föräldrar tror att om de inte gör kvinnlig omskärelse så kommer inte deras flickor bli gifta under resten av sitt liv. Ingreppet görs oftast av kvinnor på sina döttrar medan papporna tycker att mamman har det stora ansvaret för döttrarna och att de själva uppfostrar pojkarna.[3]

Kvinnlig könsstympning förekommer framförallt i vissa delar av Afrika, till exempel i Sudan och södra Egypten samt i några delar av Nigeria men också i delar av Mellanöstern, Malaysia och Indonesien. Varje dag utsätts cirka 6000 kvinnor, vilket betyder att varje timme könsstympas omkring 250 oskyldiga flickor som är mellan 5 -12 år gamla. Cirka 70 procent blir könsstympade som barn. Det finns mer än två miljoner flickor som könsstympas varje år i hela världen.[4]

WHO[5] beskriver fyra typer av kvinnlig könsstympning och de är:

I: Delvis eller totalt borttagande av klitoris (yttre) och/eller klitoris förhud.

II: Excision (bortskärande), helt eller delvis eller av klitoris (yttre) och de inre blygdläpparna, med eller utan bortskärande av de yttre blygdläpparna.

III: Infibulation, förminskning av den vaginala öppningen genom skapande av en försegling i och med att man skär och sammanfogar de skurna kanterna av de inre och/eller de yttreblygdläpparna, med eller utan att hela eller delar av (yttre) klitoris tagits bort.

IV: Alla andra skadliga ingrepp på de kvinnliga genitalierna av icke-medicinskt skäl, exempelvis prickning, piercing, snittning, skrapning och brännande.

Det mest omfattande är typ tre, infibulation, då inre och yttre blygdläpparna samt klitoris skärs bort utan bedövning. Detta kan leda till inflammationer, inkontinens och problem med att urinera och menstruera.

[6]

I Sverige är KKS uttryckligen förbjudet i lag sedan 1998. Lagen om kvinnlig könsstympning säger så här:

1 § Ingrepp i de kvinnliga yttre könsorganen i syfte att stympa dessa eller åstadkomma andra bestående förändringar av dem (könsstympning) får inte utföras, oavsett om samtycke har lämnats till ingreppet eller inte.

2 § Den som bryter mot 1 § döms till fängelse i högst fyra år om brottet har medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende skall det bedömas som grovt. För grovt brott döms till fängelse, lägst två och högst tio år. För försök, förberedelse och stämpling samt underlåtenhet att avslöja brott döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

3 § Den som har begått brott enligt denna lag döms vid svensk domstol även om 2 § kap. 2 eller 3 brottsbalken inte är tillämplig.[7]

Det finns runt 38 000 könsstympade flickor och kvinnor som bor i Sverige och flera av dessa kvinnor som är könsstympade är från Somalia, Eritrea, Egypten, Etiopien och Gambia. Enligt Socialstyrelsens rapport, ändrar vissa mammor sina attityder när de har bott i Sverige under en längre period, men det finns risk för att de som bott kortare tid kommer att driva traditionen vidare till sina döttrar att utföra det i Sverige, trots förbudet. Det finns inga säkra källor med vetskap om något fall av KKS som utförts i Sverige och därför att vet man inte hur stor sannolikheten är för att det sker. Förutom de fall som man känner till som har inträffat i andra länder, dock har bara två fall lett till åtal. Detta var år 2006 och då blev domen fängelse samt skadestånd.[8]I Göteborg stad dömdes 2006 en pappa till 2 års fängelse för könsstympning samt närmare 300 000 kr i skadestånd. Anledningen till att pappan dömdes var att hans dotter, som var 13 år när brottet ska ha begåtts i Somalia, anmälde sin far för misshandel till svenska ambassadören i Addis Abeba. I det andra fallet dömdes en mamma i Mölndal år 2006 till 3års fängelse samt närmare 450 000 i skadestånd för könsstympning. Mamman dömdes för grov misshandel och för att ha låtit könsstympa sin dotter i Somalia. Flickan var 16 år när hon anmälde till sin skolkurator att hennes mamma misshandlat henne. Det framkom även att KKS hade gjorts vid besök i Somalia 5 år tidigare. [9]

Syfte/ Frågeställningar

Syftet med arbetet är att undersöka problem och lösningar gällande könsstympning för flickor. Det ska vara en uppmuntran till de som kämpar emot detta hemska övergrepp. Med detta arbete vill jag sätta fokus på problemet och förhoppningsvis få syn på vad som skulle kunna leda till en förändring; kvinnor ska kunna leva ett liv utan komplikationer orsakade av könsstympning.

  1. Vad gör svenska samhället för att skydda de flickor som riskerar att bli könsstympade?
  2. Vad gör det svenska samhället för att de drabbade flickorna eller kvinnorna skall kunna få ett fungerande liv?
  3. Vad kan vi som individer göra för att stoppa flickors könsstympning i framtiden?
  4. Var kommer kvinnorna in i arbetet för att stoppa könsstympning?

 

Metod/Material

I det här arbetet användes kvalitativa intervjuer inom Göteborg samt litteratur och fakta sökning på internet. Bland annat intervjuades en informatör inom landstinget, en före detta skolsköterska, en pappa vars dotter blivit utsatt för könsstympning samt tre ungdomar som själva blivit utsatta för könsstympning. Anledningen till att jag valde dessa personer är för att förstå ämnet ur olika aspekter. Jag har intervjuat både Eva Hammad och Jamila Musse som är informatörer inom landstinget och experter inom KKS. Eva Hammad var skolsköterska innan hon gick i pension och har stor kunskap om KKS.
Pappan som har deltagit i intervjuat vill vara anonym men också han bor i Göteborg. De tre flickorna vill också vara anonyma på grund av att ingreppet är tabu hos somalier. därför kallas de för siffror i arbetet istället för vid namn; 1, 2, 3. Flicka nummer 1 är 17 år, flicka nummer 2 är 19 år och flicka nummer 3 är 16 år gammal. Alla tre flickorna går på gymnasiet idag. Materialet som användes är dator, mobil för röstinspelning samt penna och papper för att anteckna.

 

Resultat

Enligt Eva Hammad finns det lagar som ska skydda kvinnor och flickor som riskerar att bli könsstympade. Det svenska samhället införde den första lagen med förbud mot könsstympning 1982 säger Eva Hammad.

Eva Hammad menar att det är viktigt att sprida information och upplysningar om KKS för att det är det enda sättet att bli av med KKS-traditionen. Sedan ett år tillbaka finns ett material framtaget för webbaserad undervisning direkt på Socialstyrelsens hemsida. Eva Hammad berättar att undervisnings-materialet har tagits fram av Socialstyrelsen och Länsstyrelsen Östergötland och att materialet är riktat till olika grupper i samhället. Filmerna lyfter den lagstiftning som råder inom området, vilka ansvarsområden myndigheter och andra aktörer har, samt hur man kan få hjälp och stöd från olika samhällsinstanser.

Informatören inom landstinget Jamila Musse anser att samhället har ett ansvar att informera föräldrarna om att det är förbjudet att praktisera KKS i Sverige och även att resa utomlands för att kunna utföra det utanför Sverige.

Enligt socialstyrelsens undersökning finns det flera faktorer som minskar risken för att flickor efter migration till Sverige drabbas av könsstympning;

  • Att det finns lagstiftning mot könsstympning
  • Ökad kunskap om att könsstympning kan orsaka medicinska problem och nedsatt förmåga till sexuell njutning
  • Ökad kunskap om att könsstympning inte är en religiöst påbjuden sedvänja
  • Ökad kännedom om kvinnors rättigheter och att kvinnor kan vara ekonomiska oberoende
  • Förändringar i underliggande föreställningar om sexualitet, giftermål och religion
  • Vetskapen om att i det nya ursprungslandet är könsstympning inte normen, och är inte förknippat med social status, utan kanske tvärtom
  • Omkringliggande samhället stödjer elimination av könsstympning[10]

Samhället erbjuder information, utbildning och sjukvård för de som drabbats av KKS för att de ska kunna få ett bättre liv. Jamila Musse menar att svenska sjukvården har svårt att nå ut med och hjälpa de som är drabbade, ofta är det de själva som söker upp sjukvården. Sjukvården har höjt kunskapen hos sin personal, speciellt hos sjuksköterskor och läkare som möter flickor och kvinnor som utsatts för könsstympning. ”Då blir det lättare att få god hjälp och ett bra bemötande vid graviditet och förlossning för en könsstympad mamma” enligt Eva.

Svenska samhället gör satsningar på fördjupad kunskap hos yrkesverksamma som möter könsstympade flickor eller kvinnor som riskerar att utsättas. Ett bra exempel är Länsstyrelsen Västra Götaland som har anlitat Jamila Musse och Eva Hammad som föreläsare på 2-dagars fördjupningskurser på temat. Detta är något som började hösten 2014 och som pågår fortfarande. Det finns fler än 200 yrkesverksamma (sjuksköterskor och barnmorskor, skolsköterskor, skolkuratorer, lärare, socionomer, poliser och åklagare) från Göteborg och från många kommuner i Västra Götaland som har genomgått denna utbildning. ”Könsstympning av flickor och kvinnor – en smärtsam tradition” enligt Eva Hammad.

Eva Hammad berättar vidare att Göteborgs Stad, kommunledningen, i oktober 2015 beslutade att arbetet med frågan om kvinnlig könsstympning skall ledas av Social Resursförvaltning/ Dialog. Det kommer att bildas en Samverkansgrupp för att underlätta arbetet mellan olika organisationer och yrkesverksamma i staden. Social Resursförvaltning har förmedlat projektpengar till svensk – somaliska vänföreningen som har anställt en projektgrupp för att ge pedagogiska insatser i arbetet mot kvinnlig könsstympning till migranter från Somalia och andra länder där traditionen finns, säger Eva Hammad. Det finns även andra utbildningar om KKS av andra personer runt om i landet.

Flicka nummer 1 anser att hon fått lite information i Sverige om kvinnlig könsstympning. ”Jag vet att det är förbjudet att praktisera KKS i Sverige och utanför Sverige ”Jag bor hos min familj och mamma accepterar inte överhuvudtaget att jag gå till sjukvård men jag väntar tills jag blir 18 år” Flicka nummer 1 anser inte att hon har fått stöd från det svenska samhället förutom att hon fick information om KKS. Hon anser att det svenska samhället inte har tillräcklig kommunikation med nyanlända familjer och ensamkommande, och att de borde få mer information om kvinnlig könsstympning.

Flicka nummer 2 anser att hon fått tillräcklig information i Sverige om KKS. Hon uttrycker sig så här ”Jag har uppsökt svensk vård och fick hjälp som jag hade behov av…”Jag gjorde operation och det gick bättre när jag kissar. Jag tackar Sverige för att jag fick den hjälpen. ”Flicka nummer 3 anser att hon har fått information i Sverige om KKS men inte fått hjälp från svenska sjukvården. ”Det jag kan inte göra, för min familj är troende och följer sin kultur och jag är bara 16 år och jag kan inte gå till svenska vården själv ”Det var som att de begravde mig djupt för… varför räddade ingen mig? Jag ber svenska samhället att erbjuda min familj utbildning i ämnet. Jag hoppas att alla nyanlända ska få bättre samhällsråd och information om KKS och att det är förbjudet i Sverige och utanför Sverige”.

Pappan tycker inte att han fått information om KKS i Sverige men han fick däremot stöd när hans dotter gick bort. ”Jag träffade psykologer och läkare och jag är tacksam att jag fick det stödet av det svenska samhället”. Men det som han saknar från samhället är att de borde erbjuda äldre människor som kommer till Sverige, att få gå en utbildning eller få mer information i skolan om KKS.

Eva Hammad sade att en individ i samhället borde vara öppen för att hjälpa och stötta en flicka eller kvinna som blivit utsatt för könsstympning. Hon anser att vi behöver skaffa oss kunskap och prata om frågan, samt upplysa om att vård finns att få. Eva Hammad menar att det också är viktigt att hjälpa till att förebygga så att inte fler utsätts för könsstympning. Att våga prata om frågan, berätta hur skadliga ingreppen är och vilken orättvisa det är. KKS är en kränkning av mänskliga rättigheter och det är en kriminell handling här och i många andra länder. Det bör berättas om lagen och att det är en skadlig tradition som borde upphöra. Eva Hammad anser att det handlar om en kontroll över kvinnans sexualitet som är orättfärdig och bygger på ett ojämlikt tänkande i ett gammaldags patriarkat.

Flicka nummer 3 uttrycker: ”Jag anser att jag inte kommer sätta min dotter i samma situation”. Hon vill stödja organisationer som jobbar mot att flickor könsstympas samt skaffa sig kunskap och prata om frågan i Somalia för att sprida information. Hon berättade vidare ”Jag vill få det att upphöra och jag vill prata om kvinnors rättigheter och förklara för mina föräldrar att KKS inte är bra för någon, det är inte religiöst eller mänskligt för någon som lever i det samhället som vi gör idag”.

Pappan i arbetet vill stoppa att flickor utsätts för KKS i framtiden och han vill även vara en manlig förebild genom att stödja andra pappor som inte vet om konsekvenserna av KKS. ”Jag vill ge stöd till organisationer som jobbar emot det samt gå tillbaka i hemlandet och föreläsa för andra människor som fortfarande tror att det är ett religiöst och korrekt ingrepp. Min önskan är att det i framtiden ska bli noll flickor/kvinnor som drabbas av KKS i världen”.

Eva Hammad tycker att kvinnorna från länder där traditionen kring KKS är vanligt förekommande behöver ta tag i frågan, gå samman och kräva ett slut. Eva Hammad menar att de som försörjer sig på könsstympning behöver få en annan uppgift som kan ge pengar, eftersom de ofta försörjer sina barn med hjälp av detta arbete. Det är viktigt att visa upp exempel på kvinnor som öppet tar avstånd från det de har gjort och som slutar. Presentera kvinnor som arbetar med upplysningsarbete i byar och städer, arbetar i FN-organisationer, inom TOSTAN och Inter Afrikan Kommittéer (IAC) och så vidare. Även Jamila Musse är inne på samma spår och hon menar att det är viktigt att kvinnor kommer in i arbetet överallt, eftersom det är ett kvinnligt ingrepp så är det kvinnor som kan stoppa KKS genom att fortsätta kampen. EVA Hammad berättar att det förekommer konferenser och kongresser på många platser för att försöka få slut på könsstympning. ”I Europa finns det några exempel på kvinnor med ursprung i Afrika som engagerar sig hårt i frågan, t ex i London – och i Sverige t ex Jamila. Det finns många organisationer – speciellt för unga som vill stoppa KKS (Stop FGM– female genital mutilation)”. Eva Hammad berättar vidare att det är viktigt att även män, både unga och gamla, vågar ta steget och uttala sig mot KKS – så väl religiösa som traditionella ledare behöver göra det. Även Jamila Musse anser att det bör delas ut information och utbildning till afrikanska män om KKS för att få de mer delaktiga.

Det som kommit fram i resultatet är att det svenska samhället skyddar de flickor som riskerar att bli könsstympade genom lagstiftning, information för ökad kunskap och förebyggande arbete. Samhället kan vidare erbjuda de flickor som drabbats sjukvård, information och utbildning. Det framkom att informationen inte når fram till alla som behöver den. Därmed riskerar skyddet för flickor som riskerar könsstympning att bli för svagt? På individnivå kan personer ta avstånd från KKS, omvärdera sin föreställning om KKS, stötta de som är drabbade och stödja organisationer som arbetar mot KKS. Det är avgörande att kvinnor omvärderar föreställningen om KKS och slutar praktisera KKS samt att kvinnor med erfarenhet av KKS skapar öppenhet om ämnet.

Analys

Det finns lagstiftning som ska skydda flickor och kvinnor i Sverige från att utsättas för KKS, men i resultatet av min studie framkommer det att flickor ofta inte vågar anmäla sina föräldrar eller närstående. Det kan leda till att samhället saknar tillräcklig information om omfattningen av hur många som drabbas av KKS. Samhället är skyldigt att sprida information till föräldrar och andra vuxna människor. De tre drabbade flickorna som jag intervjuat tycker att det är ett övertag till sina föräldrar samt att de känner utanförskap i samhället. I Sverige skyddar våra mammor och flickor från att utsättas för ingreppet.

Jamila Musse och Eva Hammad som representanter för informatörer om KKS menade att samhället ger de drabbades stöd med information, utbildning och att de får söka sjukvård vid behov. Men flicka nummer 2 anser att svenska samhället inte har tillräcklig kommunikation med nyanlända familjer och att ensamkommande borde få mer information om KKS.

De tre drabbade ungdomarna uttryckte att deras föräldrar eller släktingar inte vet hur Sverige ser på KKS och visste heller inte att det finns stöd till kvinnor som inte fått information om KKS tidigare. Flicka 3 känner att hennes föräldrar inte tillåter henne att prata med sjukvården.

Eva Hammad anser att KKS är en kränkning av mänskliga rättigheter och det är en kriminell handling här och i många andra länder. Det är straffbart i Sverige att praktisera KKS men vem vet hur många som har genomgått det, eftersom det inte finns någon statistik på det.

I Socialstyrelsens dokument framhålls också faktorer som inte ens många som drabbats vet att det finns i Sverige. Att informera om svåra begrepp för människor som inte ens förstår det dagliga språket blir problematiskt.

I resultatet framkommer det att kvinnorna behöver ta ansvar för att stoppa KKS och lyfta frågan men också att det är viktigt att även männen är inkluderade. Kunskap och utbildning är en viktig del för att förhindra KKS. Skulle man utbilda alla kvinnor så skulle ingreppet försvinna. Att använda kvinnornas erfarenhet av KKS för att få ut information till svenska samhället ses som del av lösningen.

Diskussion

I Sverige finns inte mycket kunskap om kvinnlig omskärelse av flickor och kvinnor förutom det som finns i lagstiftningen. Det är inte så lätt för svenskar att veta något om KKS eftersom det inte praktiseras i Sverige utan är en del av immigrationen, alltså något som de i flesta fall har blivit utsatta för innan dem flyttat till Sverige. Det är viktigt att ta detta allvar! Det är de som ytterst ansvarar för att sätta gränser och informera om vilka lagar och rättigheter som gäller i Sverige, genom att skapa förändringar via information och utbildning om kvinnlig könsstympning. Detta bör vara obligatoriskt för föräldrar som är uppvuxna i den traditionen med KKS och till sjukvårds; förskolans och grundskolans personal med flera. Samhället måste dock satsa mer på kvinnor som har blivit omskurna, till exempel genom att öppna flera gynekologmottagningar och anställa fler psykologer, läkare samt personer som kan prata med de drabbade, med andra ord ska kvinnorna kunna få samtalsterapeuter. Men även föräldrarna har ansvar att skydda sina flickor för att hur samhället än är uppbyggt och vilka värderingar som än finns så måste föräldrarna vara tillräckligt starka för att stå emot. Samhället behöver också ge kunskap och utbildning till alla som kommer till Sverige för att ingreppet inte ska vara aktuellt.

Man kan önska att fler män fick kunskap om vad deras mammor, fruar och döttrar blir utsatta för och vilka skador de får. Sverige erbjuder förläsningar om kvinnlig omskärelse. Denna kunskap och utbildning är en viktig del för att förhindra KKS och samhället behöver komma in i arbetet med KKS och ge hjälp till de som drabbas. Experterna säger att de har lösningen om KKS och tycker att det finns information om ämnet. Men å andra sidan säger de som drabbats att det inte finns tillräcklig information och hjälp, som t.ex. att deras föräldrar inte har fått någon information om KKS. Vems ansvar är det egentligen? Är det svenska samhället eller de utsatta flickorna och deras anhöriga som inte fick information och utbildning? Är det samhället som inte tar KKS seriöst?

Det är inte så lätt för en individ att göra en förändring men om flera går ihop så skulle kunna man nå långt och miljontals flickor/kvinnor skulle slippa lida. Kvinnor erfarenhet av KKS bör komma in i arbetet genom att sprida information och utbildning, så lyckas man med förändringar av detta omänskliga ingrepp och förskräckliga tradition. I Sverige behöver vi utbilda personal inom sjukvården i KKS för att kunna prata med de som drabbats av KKS och så att de i sin tur kan få rätt hjälp. Då blir det lättare att kommunicera och förmedla rätt kunskap.

I framtiden skulle man kunna erbjud till information och utbildning till alla som bor i Sverige men särskilt kvinnor som drabbades om KKS. Det är jätteviktigt att man tar hänsyn till språkat och kultur vid information om vad samhället erbjuder de drabbade kvinnor och flickor. Det språkliga problemet måste man jobba vidare med att förbättre kommunicera och förmedla rätt kunskap till dessa kvinnor. Även svensk sjukvård behöver mer kunskap om KKS i framtid t.ex. inom mödravård. Resultat visar att svensk mödravård behöver mer kunskap och utbildning om KKS, att drabbade kvinnor få rätt hjälp under gravidtiden. I framtiden måste svensk mödravård utvecklas så att de vågar ställa rätt frågor till dessa kvinnor om KKS. Det är viktigt att meddela rätt informationen och ge allt hjälp innan förlösningen.

I fortsatta studier skulle man kunna undersöka hur myndigheter bättre kan förmedla information till drabbade kvinnor, hur mödravården bemöter kvinnor som blivit könsstympade, hur kvinnor i samhället kan bekämpa KKS och hur man skulle kunna arbeta för att bryta tabun kring kvinnlig könsstympning samt starta en diskussion kring ämnet.

Jag är en av de flickor och kvinnor som protesterar mot kvinnlig könsstympning och vill göra en förändring för våra döttrar inte ska blir omskurna. Det finns ett somaliskt ordspråk som säger: “Att utbilda kvinnor i takt med att samhället utvecklas är att ta tillvara hela samhällets potential”.


Referenser

FN-fakta nr 1/11: Flickors rättigheter. http://www.fn.se/PageFiles/14110/1-11%20Flickors%20r%C3%A4ttigheter.pdf (Hämtad 2015-09-21).

Herimer, Gun och Gislen, Olga (2011). Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige – en kunskaps- och forskningsöversikt. NCK Nationellt Centrum för kvinnofrid. Uppsala : Uppsala universitet.

Kunskapsbanken – Uppsala universitet. 2014. Könsstympning. http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/amnen/Hedersrelaterat_vald_och_fortryck/konsstympning/ (Hämtad 2016-02-07).

Länsstyrelsen Östergötland (2015).Våga se – En vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade. http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/publikationer/2015/Pages/vaga-se—en-vagledning-for-stod,-vard-och-skydd-av-flickor-och-kvinnor-som-ar-eller-riskerar-att-bli-konsstympade.aspx (Hämtad 2015-09-21).

Malmquist, Jörgen och Essén, Birgitta. Könsstympning. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/k%C3%B6nsstympning (Hämtad2015-9-22).

Socialstyrelsen. 2015. Könsstympning/omskärelse av flickor och kvinnor. http://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/konsstympningavflickorochkvinnor (Hämtad 2015-10-08).

Sveriges radio. Få könsstympade flickor upptäcks. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4509580 (Hämtad 2016-03-07).

Unicef. 2014. Kvinnlig könsstympning. https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning(Hämtad 2015-10-7)

Wikipedia. Kvinnlig könsstympning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_k%C3%B6nsstympning#/media/File:FGC_Types.svg (Hämtad 2016-03-17).

 

Bilagor:

Intervjuguide

Informatör inom landstinget: Jamila Musse och före detta skolsköterska: Eva Hammad

Vad innebär en könsstympning? Varför gör man kvinnlig könsstympning?

Vad gör samhället för att skydda de flickor som riskerar att könsstympas?

Vad gör samhället för att de drabbade flickorna eller kvinnorna skall kunna få ett fungerande liv?

Vad kan ni göra, eller vi individer, för att stoppa att flickor könsstympas i framtiden?

Vem anser ni oftast har varit mest drivande i frågan när det gäller att könsstympa döttrar/flickor?

Var kommer kvinnorna in i arbetet för att stoppa könsstympning?

 

En pappa vars flicka utsattes för könsstympning

Hur kommer det sig att din flicka blev könsstympad och vem har tillåtit att hon blev det?

Kan du berätta om hur det gick till när du fattade beslutet att din dotter skulle könsstympas?

Tror du att kvinnor eller män är mest drivande när det gäller att få sina döttrar/flickor könsstympade?

Vad visste du om KSS innan beslutet fattades? Vad vet du idag?

Hade du tagit ett annat beslut då, om du visste vad det innebar med KSS och eventuella risker med det?

Vad anser du att du kan du göra, eller vi som individer, för att stoppa att flickor könsstympas i framtiden?

 

Tre ungdomar som själva blev utsatta för ingreppet

Kan du berätta hur det gick till när du blev könsstympad? Vad har du varit med om?

Vems idé var det? Vem ville att du skulle bli könsstympad?

Hur lång tid tog det själva ingreppet och hur lång tid tog det innan du mådde bättre igen efteråt?

Fanns det någon i din närhet som var emot/inte ville att du skulle könsstympas?

Vem tror du har mest makt över beslutet att en flicka ska könsstympas?

Vad har du för fysiska och problem från könsstympningen nu?

Har du uppsökt/fått någon hjälp pga. könsstympningen sedan du kom till Sverige?

Vad anser du att just du kan göra, som individ, för att stoppa att flickor könsstympas i framtiden?

[1]  Heimer, Gund  & Gislen Olga. Kvinnlig omskärelse/könsstympning i Sverige en kunskaps- och forskningsöversikt. Uppsala universitet. 2011. S.30.

[2]Unicef. 2014. Kvinnlig könsstympning.( https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning) Hämtad 2015-10-7.

[3] Heimer, & Gislen. 2011.

[4]  Unicef. Kvinnlig könsstympning. 2014.

[5] World Health organization .2014. Classification of female genital mutilation.   (http://www.who.int/reproductivehealth/topics/fgm/overview/en/) Hämtad 2016-01-20

 

[6] Wikipedia. Kvinnlig könsstympning. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_k%C3%B6nsstympning#/media/File:FGC_Types.sv) hätmtad:2016-03-17.

[7] SFS 1982:316. Med förbud mot könsstympning av kvinnor

 

[8] Sveriges radio. 2011. Få könsstympade flickor upptäcks.(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4509580 Hämtad 2016-03-07).

 

[9] Heimer, & Gislen. 2011, s. 37.

[10] Länsstyrelsen Östergötland. Våga se – En vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade. 2015. s 21.